Direktlänk till inlägg 12 januari 2009
Yenna är varken bättre eller sämre... Hon kan gå kortare promenader men börjar halta vid längre :( Hon är pigg och glad men visst ser man att kroppen börjar ta ut sin rätt. Pratat med vet idag och på torsdag nästa vecka ska vi träffas och bestämma vidare vad som är bäst för lilltjejen. Just nu känns allt bara overkligt, jag vet ingenting om någonting... Jobbar bara en dag denna veckan och jag ska ta vara på dagarna med henne ifa det blir ett jobbigt möte med veterinären...med tungt besked :(
Imorgon ska jag sova ut, helgen har varit påfrestande med alla tankar kring Yenna. Ska ta en promenad med hundarna innan jag åker till fältet och tränar med Bus... På kvällen åker jag till M och slappar framför en film. På onsdag är det begravning, min farfar har gått bort... Så det e verkligen bara kul saker som händer runt omkring en nu...
Eftersom det inte är tillräckligt med Busters träning inför uppkörningen, Yenna som är dålig och begravning har jag även haft inbrott i mitt garage... Givetvis var det inte min bil utan Ms bil som fått en ruta slagen och ett uppbutet handtag... Tråkigt att man inte kan få ha bilen ifred för skitungarna som tog brända cdskivor... Man undrar varför??? Känner inte längre för att ha kvar garaget, känns liksom helt meningslöst! Har sagt upp avtalet och får från 1mars två öppna platser istället. Fastighetssötaren var jättesnäll och fixade med uppsägningen som egentligen är 3månader...så jag slipper ligga att betala den! Får tills dess ha uppsikt över bilen så gott det går i garaget... Det gäller att hålla tummarna hårt att de inte går på just mitt..igen.
Som ni förstår så känns livet inte på topp juist nu. Men jag är så glad och tacksom över min pojkvän som står bakom och hjälper mig så mycket med allt. Utan honom just nu hade jag nog bara velat gömma mig i ett mörkt rum och aldrig komma ut...
Förhoppningsvis ska jag få kört upp Bus snart, jag vill ha det klart så jag kan orka koncentrera mig på Yenna. Nu känns det jättejobbigt att ha allt detta på samma vecka, kroppen orkar liksom inte längre...
Nä, nu ska jag krypa ner under täcket... Jag hoppas att morgondagen innehåller ett spår av ljus i allt kaos..