Direktlänk till inlägg 5 juni 2008
Tack M för ditt inlägg, du vet ju hur det är...
Fredagen den 13, alltså nästa vecka ska jag köra upp Buster. Känns inget
vidare, eftersom ingen tror på oss och Buster inte klar. Men påtryckningarna från jobbet gör att företaget handlar i ren desperation utan någon tanke på mig eller min hund. Så med alla värsta tänkbara möjligheter ska jag åka till polisen och köra upp. Gråtit så mycket det sista att jag tillochmed funderar på om jobbet är värt allt? Eftersom T nu beställt uppkörning känner sig min tränare överkörd och ställer inte upp att hjälpa mig. Jag kan förstå att han gör det, men det är jag och Buster som får betala priset...
Så allt känns just nu bara skit, pratat med flera och bett om hjälp...men än så länge har ingen kunnat. Sista hoppet är kenneln som jag hoppas kan hjälpa mig med skyddet en dag iaf. Åker upp till mamma i helgen, bort från allt och tränar lydnaden stenhårt på Orust BK. Eftersom ingen tror att jag kommer klara en uppkörning, finns det inga förväntningar... Jag ska åka upp och göra mitt bästa iaf, mer kan jag inte begära varken från mig själv eller Buster. Men hjälp från vänner kan jag hinna öva platsliggning i grupp, sen ber jag till högre makter att jag klarar mig. Hade varit skönt att snäppa alla som inte tror på mig på näsan :) Hade varit skönt att slippa all denna press och stress, för ärligt talat har jag inte mycket kvar att ge nu...
Ska försöka tänka positiv, träna positiv lydnad så svetten rinner! Vi ska ut och visa de J-LARNA!!!!
Går det, så går det!
Snälla..håll tummarna..vi behöver all hjälp!